evelina

I helgen har jag fått frågan "när blir det syskon då?" "är det inte dax för nummer 2 snart?" Osv. Nästa gång någon frågar så ska jag säga att -Joo vi försökte, men det visade sig att jag inte kan få fler barn. Så ska vi se va dom säger! Det är kanske inte så lätt som alla tror, eller så har dom som fått barn glömt att det kanske inte är så lätt. Vi hade det lätt första gången, men det är inget som är självklart andra gången, eller jag tar det inte för givet iaf. 

Men i helgen när jag såg en vän lägga upp bilden på barn nummer 2 som komma skall så blev jag nästan ledsen, eller jo jag grät en skvätt. För jag blir SÅ stressad. ( jag är SJÄLVKLART jätteglad för alla andras skull att dom ska bli föräldrar för första och andra och tredje gången osv!!) Visst vill jag ha ett barn till, men jag tror inte min kropp är redo och mitt huvud är inte psykiskt redo för alla förändringar som kommer hända med min kropp, och vetskapen att det kommer ta tid innan jag kommer ha tid för min kropp igen. Jag brottas varje dag med hur jag tänker hur tajt det ska va mellan Stella och Stella jr tidsmässigt. För jag älskar att jag och syrran är nära inpå varandra. Men va gör det om det blir ett år mer? 

Å N G E S T hej hej!