evelina

Vi kom iväg i god tid till fsk, och vi hade det mysigt hemma innan också. Men sen halvvägs börjar min helvetesdag. Mycket hade kunnat undvikas med bra planering från båda päronen, men nu blev det pannkaka av allt istället. 

Halvvägs till fsk så ska jag kolla klockan på telefonen, ser missat samtal frn ett nummer jag könner igen, förmodligen Bvc. Har även ett röstmeddelande intalat. Hur kunde jag ens missa samtalet? Ringer upp, lyssnar. FÅR PANIK! Vi hade 4årskontroll kl 8.30 och klockan va nu 8.45.. blir stressad, arg , grips av panik och ångest. Ringer och skäller på micke, det blir ju inte bättre, vad ska han göra liksom? Ringer upp dom, får en ny tid redan idag, så schysst! Men ändå, skäms ihjäl. Men hon va så förstående, och sa att vi inte va de första som glömde en tid. 

Så vi fortsatte till fsk och sen flöt det på. Jag skulle hämta stella tidigare och gå i god tid till Bvc. Louie sov, så vi fortsatte vår vanliga promenad. Väl hemma så kollar jag igenom pappren man skulle fylla i till Stellas kontroll. PANIK IGEN! 

Det va ju en hel sida som skulle fyllas i av Nån på förskolan. Tror ni vi hade lämnat in de i god tid och så? Nej precis, inte alls faktist. Så får ringa till fsk och fråga om jag kan få komma liiite tidigare och få det ifyllt. De va bara stämmer, delvis eller ej som svar, så det gick fort. Men ändå, man känner sig rätt så pissig som förälder. Och inte nog med att det va typ regn/snö i luften till och från så jag klädde mig alldeles för varmt så gallskrek Louie hela tiden på fsk och halva vägen till Bvc som ligger vida Klostergatan 5 & din sko. Även stella blev kissnödig 500m från fsk. Så det blev en naturkissning, exakt det man vill precis utanför studenternas.

Sen va vi väl framme & i tid, Yay! 

Stella va SÅ duktig. Louie då? Nej. Inte duktig. Hitta saker att slå med, ljudade högt, skrek, tog sig ur mitt grepp, kröp under stolar osv. Så till slut fick vi gå ut och stella fick va själv med barnläkaren Sara och göra alla testet själv. Men det gick så bra, men ändå, fick så dåligt samvete att jag hade med den lilla marodören. 

Stella valde ett timglas ur lådan med små saker man får om man varit duktig. 

Hon följde sin kurva på pricken, längden va dock spikrakt uppåt, vikten hade vikit ner pyttelite. Men vi har en stot och fin tjej som är fyra, men typ i klass med 5-6åringarna. 

Sen gick vi hemåt och åt mellis på vägen, och Louie surprise surprise skrek halva vägen hem. Han avslutade den härliga eftermiddagen med en sur uppstötning på golvet innanför dörren. 

Sen så knuffade stella Louie och hon har väääldigt svårt att säga förlåt, hon tar det såå personligt, typ skäms över att säga det, så hon struntar i det så länge det bara går. Nu fick hon va på rummet tills hon gav upp och sa förlåt. 1,5 timme tog det. Och ändå lite tjat från oss under tiden. Sen gick jag och handlade och hoppades på sovande barn när jag kom hem, men nej. Mer louieskrik och stella va vaken men i sin säng. NU sover dom, och jag har hunnit få i mig en popcornpåse, lösgodis, cola zero & en bulle. Nu ska jag lägga mig i mickes famn och tycka lite mer synd om mig själv.

Älskade underbara och ibland så krävande ungar ❤️