evelina

7 månader av förändring, lycka och helt nya upplevelser. 7 månader med konstant skräck för att ryckas bort från det fantastiska man är med om. Varje dag är en skräck att inte få va med om det underbara som finns i min närhet. Man är blödigare än innan, gråter nästan av varje reklam om att man ska stödja barn på flykt, barncancerfonden, eller bara inslag på nyheterna där man ser barn med föräldrar som bär på det dom kan bära av sona ägodelar. Alla föräldrar har nog det gemensamt, att man vill det bästa för sitt barn. Och jag vill ju självklart det bästa för Stella. Men det gör så ont att se att knte alla kan det. Hoppas Stella känner sig lycklig. Att hon känner att vi är det bästa för henne. Jag gör iallafall allt jag kan!

Nu till nått roligare. Hon har förgyllt vår tillvaro i över 7 månader. Varje dag man hör henne skratta, varje dag hon nyper en i näsan och ler brett. Eller när hon tvärvägrar spagetti och köttfärssås spm mosats till oigenkännlig form. Jag älskar varje stund med henne! Men snart är det jobb som gäller och då ska Stella och pappa få liva om dagarna. Helst av allt vill vi ju att alla skulle va hemma, men så rika är vi inte, Inte på pengar iaf. Men tacksam att man slipper lämna bort sitt barn efter några veckor som man gör i vissa länder. Idag ska jag försöka ta lite julkort på tösen. Får väll se om hon är på humör. Jag ska passa på att slå in några av hennes julklappar medans hon vilar nu. Önska oss lycka till!